skansktjej.blogg.se

I måndags förlorade jag min farfar. 

Min farfar är förmodligen en av de stora förebilderna i mitt liv. En man med en passion, ett driv och ett enormt lass med erfarenhet. 

Han var inne på sitt 95år. 95år, nästan ett sekel har han levt. Nästan ett sekels livserfarenhet. Jag vet inte, men jag tror inte många idag har träffat någon med ett sådant bagage. 
Farfar föddes under mellankrigstiden, och låg inne under andra världskriget. När han var tonåring dog hans far, och tillsammans med sin bror drev farfar, under strikt övervakning av deras mor, därefter familjens gård. Den gård jag idag kallar mitt hem. 

 

En av farfars stora passioner var hästarna, och kärleken till djuren. 
Han har berättat säkert hundra olika historier för mig som handlar om allt mellan hans trogna ardennrar som drog dom tyngsta lasterna, till när han låg inne i militären och fick gå  med hästarna hela natten för att hästarna inte skulle frysa ihjäl. 

Han var en stark man, min farfar. Och han har upplevt saker jag inte ens skulle vilja drömma om. 

 

Jag saknar honom, han var min farfar. Och han kommer alltid förbli det, även om han inte är här bredvid mig längre. 

Men jag vet att han ler nu. För nu får han vara med sin fru, min farmor, igen. Han ler, för att vi lever vidare, och han ler över det liv han levt. 

 

Jag saknar honom. 

I våra minnen finns du kvar

Det går få dagar utan att jag tänker på dig, du som var som en bror. 

Vad jag hade gjort för att få krama dig en sista gång, berätta att jag älskar dig och få ge ett adjö, och på återseende. 

Jag vet att du är kung där du är nu, vem annars skulle vara det? 

Men det gör inte att vi saknar dig mindre. 

En dag ses vi igen, och jag vet att du står där och tar emot oss, när det är vår tur, men jag hoppas ändå att det dröjer lite till. 

Tills dess vet jag att du vakar över oss alla. 

Andreas, du älskade, saknade, fantastiska kusin 

Du kommer stå med din kloka blick och säga till mig: Du tog god tid på dig, jag har väntat. Väntat på att det blivit din tur. 

En kram, och sedan kommer du buga dig så jag kan sitta upp, så vi ännu en gång kan trotsa en ny värld tillsammans. 

Inte skrivit på 12 dagar. 
Ganska dåligt kan man ju tycka, tycker även jag faktiskt

 

2/11 red jag min 10:e Hubertusjakt på ravlunda skjutfält. Athena och jag kom på 8:e plats i upploppet för stora hästar (yay). Detta var även den regnigaste, lugnaste och trevligaste jakten jag någonsin varit med om. 

 

 

 

Helgen i sin helhet har varit bra, trevlig som tusan faktiskt. 
Idag har det varit middag i Karlskrona för "lilla" Elna som fyller år i nästa vecka. 

 

Vad gör man när man borde sova sedan länge och inte kan?
Man knappar in på sin slitna gamla blogg och förösker skriva lite. Intressant? Inte ett dugg.

Vad har hänt sedan sist?
Jobb, jobb och en göteborgsresa med finaste tjejen karlsson!
Beställde biljetter och hotell torsdagkväll, åkte fredag eftermiddag och sedan var helgen vår!
Go mat, fantastiska minnen, smakliga drycker och sist, men mest, min underbara vän, kollega, PIC och psykolog fröken Karlsson.

 En flickas högsta önskan är att bli stor och klara sig själv, men hennes innersta dröm är att hitta någon som tar hand om henne utan att hon ber om de 

Hann inte med att skriva igår. 
Idag var de full rulle. 
Jobbat på Simrislunds lågstadie, träffade ett antal kända ansikten, så himla skoj!

Efter jobb drog jag till gymmet, så nu kan jag knappt röra mig. Cirkelgym in my <3

Nu ligger jag i sängen med några trevliga personer i chatten, dags att sova, dödstrött ikväll!

Idag blev det en äkta sjukdag. De är inte alls roligt, men men så är livet. 
Därför blir det inga jobb imorgon, utan hemmamys, lite plugg och kurera mig. 

Kvällen spenderades med en riktigt gammal vän, så himla mysigt att träffas sådär, helt oplanerat. 

Imorgon kommer det även bli ridning, och då blir de även en ordentlig 

Idag började dagen tidigt. 
Klockan stod på 05.30, dock steg jag inte upp fören 06.00 (jag är en riktig sjusovare...)
Upp, klä på mig, äta frukost och sedan raka spåret till Lindesborgskolan som idrottslärar-vikarie. Roligt, intressant och givande yrke, att vara vikarie. 
Man hinner aldrig bli uttråkad, och barn ger otroligt mycket tillbaka när man jobbar med dom. 

Jobbade till runt 14.00 och på vägen hem drog jag in om till hästarna. 
Dock fick mina egna bäbisar stå. En stor bjässe vid namn Zappe fick sig en tur istället. Ellinore mådde inte så bra så hon bad mig ta ut honom, vilket är lite win-win. 

Eftersom jag utbildar en unghäst är de bra att sitta på en häst som kan ordentligt ibland, för att inte glömma den "riktiga" ridstilen. 

Efter ridningen åkte jag hem och somnade ganska direkt i sängen tyvärr. Sov från och till i två timmar, innan jag vaknade för att gå ner, dricka té och äta middag tillsammans med mamma och pappa. 

Nu ska jag krypa ner i min mjuka säng och försöka få några timmars sömn, innan det bär av till Köpenhamn imorgon. :)

Fotograf: Rickard Colomer
"Modeler": Jag och Fanny
Hästar: Alexus, Athena och Hero
Location: Aspekulle

I morse ringde jobbet och frågade om jag kunde komma in. Svaret är ganska självklart ja!

Lite snabb frukost med familjen innan jag drog mig mot Tomelilla och jobb. 
Alltid lika glädjande och givande att jobba! 

På vägen hem blev jag något fattigare och något lättare. 
Betalade träningskort och tränade en timme. 
Håller tummarna för att jag ska hinna gymma en timme immorgon också! 

Efter jobb och träning blev de hem och laga mat. 

Maten blev:

Smörstekt svamp med fänkål och kålrot
Serveras med skivad advokado och marinerade linser

Supergott!! :)

 

Nu blir de att städa, verkligen på tiden, sen ska jag sooova, jobb tidigt imorgon!

Min mammas dag är de då idag, och jag är lyckligt lottad som har en underbar mamma. 

Faktum är att hela min familj är underbar. Vi har alla ganska mycket humör, vilket kan leda till heta disskutioner och lite sura blickar, men i slutändan är vi alltid överens. (Om än ibland är vi överens om att vara oens)

Mamma har alltid funnits där, på ett sätt hon inte själv riktigt förstår alla gånger tror jag. 
Mina föräldrar är egna företagare, vilket betyder att ibland räcker inte tiden till tycker dom, men så har jag aldrig upplevt de.
Snarare att jag är lyckligt lottad som alltid kunnat ha föräldrarna nära till hands, och dom har alltid kunnat ändra sitt schema för att jag skulle kunna få skjuts eller "bara en stunds prat"
Mamma, du är fantastisk. 
Du har under de senaste 28 åren alltid funnits precis bakom oss, tillräckligt lång bak för att vi ska vara tvunga att prova vingarna, men aldrig längre bort än att du kunnat fånga oss när vi glömt hur man flyger. 

Varje dag har du sett till att alla fått den uppskattning och den tiden vi behöver, men ändå gett oss utrymme att vara ensamma. 

 

Mamma, jag älskar dig.